Den nya inredningsfilmen försvann tydligen efter mindre än tre timmar från Ikeas sajt. Men nu finns den på YouTube också. Enjoy 
Archive for the 'Uncategorized' Category
Här kommer veckans inredningsfilm till Ikeas communitysajt! Första videon tog Ikea bort, men den andra fick ligga kvar. Det skall bli kul att se hur det går för den här.
Update 30/8 09.15
Här kommer ett nytt härligt inredningstips!
Update 29/8 19.00
Gubben är gissad! Sofia Olsson skickade in det första rätta svaret. Mannen på bilden är förstås Per Engdahl! Sofia, affischen kommer till dig inom kort. Hedersomnämnande till Samuel Svensson som också kunde det rätta svaret och till Henrik Edwinsson som gissade på Joseph Mengele.
Update: 29/8 12.00
Jag har lagt upp filmen ett par gånger på tv.ikea.se men av någon anledning försvinner den från sajten. Jag vet inte om de har problem med tekniken eller om det är något annat. Nu finns den i varje fall på Youtube också.
Ikea kör en kampanj om mångfald. “Länge leve mångfalden!” Det skriver vi förstås under på! Med inspiration från Ikeas kampanj har vi gjort en egen fin affisch. Den blev så bra att vi lade upp den som ett inredningstips på Ikeas nya communitysajt.
Här är en av Ikeas egna annonser, om någon skulle ha missat dem.
Och här är vår version.
Till sist vill vi utlysa en liten tävling också: Gissa vem gubben på bilden är! Skicka ditt svar till gissagubben@tidskriftenslut.se så kan du vinna en affisch.
På releasefesten för andra numret av Slut kom en genomsnittlig representant för kulturetablissementet (vit, etnisk svensk, man, övre medelklass, medelålders) fram och frågade oss vad Slut handlar om. Vi började berätta om Lena Sawyers Grama, Einstein and me om hennes farmors roll i det svarta community som arbetade för den akademiska överklassen i universitetsstaden Princeton. Men vi hann inte särskilt långt innan kulturmannen avbröt oss för leverera en liten föreläsning om en svart författare som vi “verkligen borde kolla på”.
Continue reading ‘Slut #2′
Vi bad journalisten och genusvetaren Andy Candy ge sin syn på Ficks.
Sommartider är inte bara klubbtider utan också tider då arrangörerna bakom Ficks passar på att basha transpersoner.
Förra året inledde de sin klubbsäsong med ett spontant dragnummer och i år parodierar de Transgender Day of Remembrance, en minnesdag som anordnades även i Sverige förra året för att uppmärksamma de mord som sker globalt på transpersoner.
I Ficks-männens version blev det Transgender regretters day, en klubbkväll där alla transsexuella som ångrat sitt könsbyte kom in gratis.
Osmakligt kan tyckas, men kanske inte så överraskande i en kultur som har en stark fascinasion för så kallade ångerfall. (Marcus Lindeen regidebuterade med den dokumentära pjäsen Ångrarna, om två transsexuella som ångrar sitt könsbyte.)
Denna fascinationskultur kan upplevas som bisarr, särskilt om en själv har diagnostiserats som transsexuell och vet vilken kamp det är att tillerkännas den diagnosen och hur sjukvården ständigt räds de så kallade ångerfallen.
Just upptagenheten vid ångerfall ställer till med problem för alla de som går en könsutredning och av sjukvården inte bedöms som entydigt transsexuella.
Jag kan tycka att det är väldigt intressant att Ficks väljer att ge sig på transsexuella, en grupp som idag saknar grundläggande mänskliga rättigheter, som att till exempel själv få bestämma över sin kropp. Varför är det så roligt att driva med just dem?
Om en väljer att provocera, vilket männen bakom Ficks uppenbarligen är ute efter, så tänker jag att en borde analysera varför ämnet en väljer är känsligt och vad en vill uppnå. Annars blir provokationen tom. Att tomma provokationer får kritiker är inte förvånande. Tyvärr är det inte heller förvånande att dessa kritiker avfärdas i klassisk misogyn anda, där den ena kvinnliga kritikern omskrivs som dum och den andra kallas för subba.
Ficks-männens “tokroliga” utspel får konsekvenser, konsekvenser som förstås bärs av helt andra personer än Ficks-männen själva.
Andy Candy
I ett fjolårsnummer av Kom Ut skriver medlemmen av Slutredaktionen Ulrika Dahl en text om Transfabulous. Hon refererar också till klubben Ficks, som ikväll arrangerar en “ironisk” klubbkväll på temat International transgender regretters day. Eftersom Kom Ut bara finns i pappersversion och som PDF så återpublicerar vi Ulrikas artikel här. Artikeln har nu, ett år senare, utlöst en debatt på Facebook. Grabbarna bakom Ficks vill gärna vara “provokativa”, men verkar samtidigt ha svårt att hantera att någon ifrågasätter deras projekt. Same ol’, same ol’. Alla som inte skrattar åt negervitsarna är humorlösa subbor. Well, you have yet to see how fucking humorlösa vi kan vara.
Hello Cruel World - Konsten att överleva transförakt med ett leende på läpparna
Det centrala budskapet i transaktivisten och författaren Kate Bornsteins senaste bok Hello Cruel World: 101 alternatives to suicide for teens, freaks and other outlaws är enkelt: om du funderar på självmord, gör vad som helst för att undvika det. Dagar då det känns svårt att leva i heteropatriarkatet som avvikare blir humor, ironi och konst viktiga överlevnadsstrategier. Med kärlek och skarp analys övertygar Bornstein att trannies och andra freaks behövs och ger både banala och kontroversiella råd. Det finns bara en överlevnadsregel: VAR INTE ELAK. Världen behöver fler snälla människor.
Första numret trycktes bara i 1000 exemplar och sålde slut rätt fort. För alla er som missade det har vi nu lagt upp hela första numret som PDF.
